http://www.youtube.com/watch?v=6G5UGybYN-E
Förfallodagen sa du samt stirrade i mina ögon,
Eller var det på tavlan bakom mitt huvud?
Jag var nog aldrig riktigt säker.
Vilket fall som helst ville jag inte tro på det.
Jag försöker lösa mina problem,
Med det lilla jag förstod.
Men i den här världen kommer du inte långt på kärlek,
Eller sentimentala och depressiva faktorer,
Som din lilla hjärna en gång skapade.
Så jag ignorerade det som var rätt,
För att försöka förstå det som var fel.
Men det slutade bara att jag hamnade någonstans mitt emellan.
Där jag vare sig fick förstå eller veta,
Vad jag egentligen var.
Det var nog därför jag drog slutsatserna,
Jag var ett missfoster..
En gång i tiden så ville jag jämt vara i närheten av dig,
Och jag måste erkänna att det kändes bra att få hålla din hand.
Men som det ser ut idag så spelar det ingen större roll vem som jag har.
Tiden hade förändrats innan jag visste ordet av det.
Och världen frågade mig saker,
Jag aldrig hade hört talats om i hela mitt liv.
Det finns exceptionella tillstånd där jag önskade mig saker,
Ett tillfälle då jag vill mig själv gott.
Men det var länge sen jag såg det,
Jag har inte tid att bry mig om små saker som du en gång lärde mig.
För när kommer jag ha användning av saker som ett minne?
Du förklarade aldrig det för mig..
Har min åsikt om livet ändrats tycker du?
Flicka lilla, kan du svara varför jag sådana fall inte förstår.
Låt mig känna din hand i min,
Som du lovade mig.
För jag mår inte så bra..
Som jag en gång gjorde..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar