onsdag 5 september 2012


Daughter – Smother

En helt vanlig dag,
En tröttsam dag,
Mitten av allt.
En kamp av veckan.
Ett inget,
Är min dag.

Och vem skulle tro,
Att än idag,
Lever en desperat pojke från 92.
som inte ens var sig själv förrän,
några år tillbaka.

En stark själ som växlar mellan självstående,
Och en vilse människa,
Som bara önskar att förstå sig själv.

Han som inte ville se på,
När andra sänkte sina huvuden,
Han som hellre tar stöten till döden,
Än veta smärtan,
Utan att kunna agera.

I sin egna sätt,
Är en väg av mån,
av ren och skär egoism.
Och vet du?

Det är det värt,
Om jag får hjälpa de i nöd.
Få vara stark, inför de som söker.

En hjälplös pojke,
ansluter till världen.

Jag tar steget upp till 20.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar