Lugnet kommer efter stormen,
Med en djup suck stängs ögonen.
Det som en gång gjorde ont,
Läker sakta men säkert.
Även om jag inte har viljan,
Så hänger ett löfte över mig.
Något som inte går att bryta,
Något som är ovärderligt.
Svagt leende på läpparna,
Tar vi hand i hand,
Och strövar sakta framåt.
Mot något,
Vi en gång hade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar