att anpassa sig efter andra, att se till att man är den man ska vara. Att bli accepterad för den man är utan att se ut som en idiot eller ett offer. Det är inte det enklast eller hur?
På sista har jag börjat undrat om folk verkligen accepterar mig för den är, eller är det jag som har förändrats så mycket på ett halvt år? känslan av att bli utelämnad och ensam gör mig rädd. Jag blir skräckslagen varje sekund, varje minut, timme, dag för att jag ska bli lämnad av personer jag älskar. Men däremot är det så enkelt att bara bli en annan person för att någon vill det? går det bara att bli den som alla älskar? bara sådär? Enligt mig så går väl säkert det, men jag tror du måste psykiskt vara stark med. Det tar ju ett X antal nerbrytningar under processen för att du spelar en roll som inte är din.
Men hur går det då om någon säger att du inte spelar den roll som du hade först? Att de säger att man inte är den man en gång var? Det är då jag blir rädd för mig själv och undrar vad jag har gjort, har jag gjort något fel? är det jag som är offret och mördaren på samma gång?
En av de små sakerna som faktiskt gör mig rädd är just detta, att bli utelämnad och inte få vara den jag är. Eller bli hatad för den jag faktiskt är. Och om jag förstår rätt så börjar folk förlora både känslan och tron till mig. Jag blir ensam i mörkret och det gör mig ganska rädd..
Allt för nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar