Det är svårt att se sig ett liv utan de man älskar mest, men vid många tillfällen så är det ju så att de lämnar oss. Även om vi vill eller inte. De dör, de hittar andra vägar och flyttar, man blir ovän, man ser varandra mindre, man hittar nya och emellanåt så vet man bara inte. Vilket fall som helst så tycker jag att inget av de är fel, eller rätt. Sånt händer och det är sånt man får fixa på något sätt.
Det brukar oftast vara jobbigt från båda sidorna om man stod varandra nära. Det är så jag har uppfattat det i alla fall.
I detta ögonblick så önskar jag att jag var stark, och kunde visa hur sympatisk och mogen jag kan vara. Det hade behövts att synas att jag inte behöver vara fast vid någon. Jag har visat mig stark när jag har kontakt med personen, ansikte mot ansikte. Men däremot så har jag det svårt att kunna stå för det jag har sagt utan att fälla en tår. Vilket jag vet inte är snällt mot de som jag har sagt att jag ska vara stark för. Men jag lovar, jag ska göra mitt bästa.
Allt för nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar