Sakta så himla sakta började jag vända mig om. Benen skakade och gråten satt i halsen. Egentligen så ville jag bara därifrån, men när det inte fanns någon utväg så var jag tvungen att konfrontera det som nyss hade eldat upp mina tankar och drömmar. Jag kände hur naglarna rispade mot klänningen och jag kunde förstå då min syn försämrades att jag antigen hade börjat gråta, eller så var jag rädd att se det i ögonen och försökte hitta någon annan punkt.
Tillslut så lyckades jag se vargen igen. Den stod där ståtlig och väldigt stolt över sig själv. Jag såg hur de neon gula ögonen stirrade på mig. Jag visste att den skulle kunna döda mig när den än ville. Men den stod kvar på klippan och betraktade mig, hånade mitt psykiska närvaro. På ett ögonblicks sekund spärrades mina ögon upp. Skräcken fyllde mitt hjärta och jag frös till is.
Jag föll ner på knäna och ville skrika men rösten satt fast. Den hade blivit stulen. Så jag var tvungen att bevittna den kaotiska händelsen.
Vargens ögon började långsamt att ändra färg, jag såg att det började rinna, som vatten men för varje sekund som gick så blev vattnet rödare och rödare, tjockare och tjockare. Det var blod. bara någon sekund senare började ögonen förmultna och ruttna jag såg tydligt hur de frätte och hur likmaskarna började snabbt röra sig och ramla ner framför vargen. Den magnifika varelsen föll till backen och började rycka något fruktansvärt. Jag såg hur pälsen började flagna bort och hur köttet, senorna och musklerna började synas på den nu förblödande besten. Tillslut slutade den röra sig och jag satt fortfarande förskräckt inte allt för långt ifrån. När jag väl trodde allt var slut och jag bara föll ihop och började gråta så högt och mycket att jag fick svårt att andas. Jag hörde ett grov morrande. precis när jag lyfter huvudet för att se besten. Det köttiga vidundret stod högst fem centimeter från mitt ansikte. Ögonblicket jag gör mig redo att fly så gör den ett språng och sätter de blodiga tassarna emot mitt bröst och ställer sig ovanför, stirrande ner på mig. Jag visste vid det ögonblicket att det inte skulle sluta bra. Jag kunde inte slita min blick från de två svarta hålen där ögonen skulle sitta. något slemmigt ramlar ner i mitt ansikte från ett av de två ögonen. När det väl är i rätt position för att jag ska se det i ögonvrån så ser jag att de var en likmask som krälade längst min kind. jag fick kväljningar och jag blev panikslagen. Då började ''vargen'' skratta galet.
Den gick av mig och jag reste mig snabbt och slog bort masken från ansiktet. när jag väl tittade upp igen så satt en man på stenen iförd en vargskalle på huvudet. Lugnt och stilla började han tala.
''detta var bara ett prov för vad som komma skall, Du är bara i första nivån än så länge, limbo. En skönhet där alla är lyckliga. Men du min vän har nu din chans att se de andra nio. mitt namn är Lucifer och jag ska förbli din guide.''
Efter det så blev allt mörkt och jag föll, för alltid kändes det som. Efter lång tid så slog jag ner i backen. och jag hörde hans röst. första kretsen. välkommen till helvetet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar