http://open.spotify.com/track/1BExV8JprNJLvLeDE9qdEW
För länge sen hade jag en tala, ord som stod för just mig.
Precis så som att jag hade egna ben att stå på.
Vilja gjord av stål och tankar skarpa som knivens egg.
Men det det var länge sen nu, jag var någon som inte föll itu.
Det var ett tag sen, jag kunde ringa dig.
Med leende på mina läppar.
Och det var ett tag sen, jag kunde säga att jag inte var beroende.
Av ensamhet, ängslighet och bedrägeri.
Allt ligger utslängt över marken,
Moral, Seger och Respekten.
Jag suckar djupt samt stirrar emot det ingen ser.
Konsekvenser och felaktiga svar.
Gör mig förvirrad och trångsynt.
Det var ett tag sen,
Jag kunde stå själv..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar