http://open.spotify.com/track/7xaloDWpAWcMTi0HPSttYO
Det tar hårt, att ljuga inför dig.
Men jag har lovat mig själv,
Att inte längre skada det som finns,
Kvar inom dig.
Inte heller slita upp de gamla såren,
Jag en gång tog emot av världen.
Jag skrattar och ler,
Visar en stark känsla av lycka inför dem.
Jag får hålla händer jag drömt om.
Och med styrkan av omgivningen,
Tar jag saken i egna händer.
Jag kysser dig, gång på gång.
För att se, om det verkligen är sant.
Natten är lång, och jag tänker för mycket,
Både på dagar efter, och framtiden.
Som jag egentligen vill dela med dig.
Så tillfällen, som att bara få känna din ärrade hud.
Under mina fingrar, eller din famn i min.
Det känns ganska sjukt, hur lika vi egentligen är.
Du vet väl, att jag hade aldrig blivit den jag är idag,
Utan dig egentligen.
Jag får mina sammanbrott och konstiga humör svängningar.
Men det mesta går att lindra, bota i närheten av dig.
Jag skulle nog aldrig blivit en färglös påfågel,
Om jag aldrig fick träffa dig först.
Jag önskade bara att jag kunde,
Jag få vara med dig en stund till..
För allt känns så bättre,
När du är nära..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar