http://open.spotify.com/track/1aF6jpITT6RzPxrYsZJeIm
Vilotimma,
Mitt egna slags pax.
Från tagaren,
Från verkligheten.
På obestämd tid,
Skall jag vara immun,
Där ingen får röra mig,
Där ingen får ser mig.
En plats där barn får vara barn.
Men jag är inte längre ett barn..
Yttrande,
Skriker ord om saknad.
Skriker ord om kärlek,
Till de som knappt minns hur jag såg ut,
Under huvan jag bar.
Däremot klandrar jag inte,
Jag förväntade mig inget annat,
Än att vara en i mängden..
Långvariga konflikter,
Dunstar bort.
Lika så gör dimman,
Den som låg tätt framför våran väg.
Alla går vidare,
Mot ett mål,
Mot en dröm,
Mot ett liv.
Jag förstår dem..
Inlindade armar,
Inskrivna namn,
Över armar och kropp.
Som en minneslund,
För de jag älskade.
För de jag höll kära,
Eller som rivaler..
Fåtal,
Jag hade små tal.
Av vänner,
Som jag önskade,
Var kvar här,
Hos mig..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar