http://open.spotify.com/track/1d0WlFX1c0Tcb756TiNvQY
Ett sådant täckande natt ligger på utanför rutan.
Som om jag inte hade någon väg ut ifrån detta mörker som slukar allt förutom skenet av bilens ögon.
Huvan tänker loben och nästintill ögonen och viskningar tänger in igenom hörlurarna.
Med en harmonisk lugn klappar hjärtat till fever ray.
Ett fåtal sken syns från hem mellan träden,
Eller de enstaka fordon som bemöter.
Dystra ögon ser emot skyn om hopp att se en stjärnbeklädd himmel.
Däremot ligger en dasksvart med en nyans av röd ridå över,
Och det känns som hjulen snurrar baklänges och varje skylt vi passerar är den desamma.
Mina fingrar berör glaset åt min höger och fingertopparna fryser till av kylan utanför.
Och med frostiga naglar skriver jag ditt namn på rutan.
Som om det skulle kalla dig,
Eller få dig att förstå min önskan om dig.
Självklart är allt i onödan,
Men i ett mörker som detta kan även den mest visa önska sig något dumdristigt.
Med en besviken suck dras handen ner från rutan för att få tillbaka värmen den har förlorat..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar