Ólafur Arnalds – Near Light
Världen har vänt sig upp och ned och jag finner inte saker och ting,
Inte så de ska vara.
Alla omkring mig faller i svackor, Något de inte kan ta sig ur.
Och mitt i tumulten, Sitter jag med en nedstämd fundering.
Människor har svårt att se problemen som ligger framför dem.
Medan veteranerna ser sig omkring.
Och förstår inte riktigt vad de ska ta sig till.
Hur skulle jag, en ensam lite varelse,
Förstå kärlek eller död?
Älskling,
Du är dig inte lik.
Och det skrämmer mig,
Din fruktan du har skakat för så länge,
Använder du som ett vapen nu.
Och allt jag kan göra,
Är att låta dig.
I tiden då kommen,
Talar jag om band som bryts,
Och nu känner jag,
Att du inte heller ser något annat val.
Och vad mer ska jag då göra,
Än stillsamt låta dig passera.
De val du har tagit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar