En gammal saga som alla känner igen,
Försöker skapa nytt liv,
I det som en gång var dött.
Letar efter ord som var borta,
Eller aldrig ens fanns.
Jag har inte tid att tro på dig,
Hon eller han.
Jag har inte tid.
Att vara,
Barn, ungdom, vuxen, vän, bror, partner.
Ett intyg om opålitlig kropp.
Om sönderrostade ben inom en allt för blodig kropp.
Ben knäcks och kemikalier blandas.
På det mest idiotiska sätt jag har varit med om.
Allt faller isär,
Utan att det går att laga,
Av trådar och nerver.
Jag är nog körd.
Min hörsel är tagen.
Jag är döv och jag förstår inget längre,
Min syn blir nog tagen snart med.
I en kaotisk värld,
Som är lite för sned,
För att jag ska kunna stå upp.
Jag har inte tid att vara mänsklig,
Eller ens verklig.
När du frågar mig,
Hur jag mår.
Så finns det inget annat svar,
Än bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar