yttersta tanken

 Kent – Petroleum

Och allting kommer tillbaka till mig,
Sakta men säkert tas krafter att förstå.
En slags hjärtattack på en minimum nivå.
Jag trodde på det okända förfallodagarna.
Precis som du aldrig ville släppa sagorna.

Som ögonen blickar fram och tillbaka,
På en vägg av fotografier, texter och minnen.
Och men skakig hand vidrör jag den slagna timmen.
Och hjärnan känner igen,
Det den en gång saknade.

Tårögd och värmd,
Av gamla idiotiska val.
Skrattar och ler,
mot ett lika dumt förstånd.
Och jag ville inte använda namnet som så många andra,
Men,
Gud vad jag saknar då.

Jag minns de gamla gudarna som sveper,
Tentakler, vingar och fenor. 
 Runt det lilla jag ägde,
Och varande det säkert.
Emot ett brustet hjärta.

Jag önskar jag kunde berätta,
För dig,
För mig,
Jag älskar dig.
Du fallne vän.

Jag saknar ibland,
Det jag har förlorat.
Av mänsklighetens,
Sista hopp.