En tröttsam person väntar på bussen. Det regnar och han tittar ner på den blöta asfaltsmarken. Han skyddar sig inte emot de droppar som kommer från skyn, då han inte har ett paraply eller liknande effektivt objekt. Förutan huvan på tröjan, men för någon anledning så används den ej heller.
tjugo minuter tills bussen åker och vattnet börjar forsa ner för varje minut som går. Den unge mannen står kvar och verkar inte bry sig, även om han börjar få problem att se vägen framför sig då ögonen börjar bluddra av alla skyns tårar.
Minuterna går och vår vän står än kvar och regnet börjar tränga in till huden på honom. Då ser han bussen så kör in på terminalen och folk runt honom börjar flocka och ta fram pengar, busskort och telefoner. Själv så har han allt förberett, Telefonen i vänstra och busskortet i högra. Första foten upp på trappan in mot värmen och de fuktiga stanken av sura kläder. andra steget och han börjar blicka efter bussautomaten. tredje steget och musiken i hans öron domnar bort, och mobilen börjar vibrera. förstummad stirrar han på automaten och vänder sig hastigt om och hoppar ut ur bussen och springer det snabbaste han kan bort därifrån. Ögonen blickar bakåt och han ser att alla stirrar på honom och att busen börjar sakta rulla ut igen.
Han tänker för sig själv
''Fan, nästa går inte förrän om typ 2 timmar''
Även om frustrationen över att missat vägen hem så forsätter han springa, igenom tunneln under tågstationen, upp i parken, ut emot torget. Mitt i torgets mitt halkar han och slår huvudet stenplattorna, yr så försöker han ställa sig upp igen och det kommer en kvinna och försöker hjälpa han upp igen.
''Det är lugnt, jag klara mig, tack ändå'' sade han och tryckte upp överkroppen på benen igen.
''Men unge man, du blöder ju!''
Han tog en snabb titt ner i pölen som han föll ner i och märkte hur pölen hade blivit röd. Smått förvirrad så tittar han på höger sida och upptäcker att jackans arm var helt uppsliten och att han hade fått glassplitter över hela högra armen, samt i ansiktet. Då han såg det röda och glaset gå ihop med varandra började smärtan att komma. Han biter sig i läppen och säger till kvinnan.
''det är ingen fara, jag måste vidare. tack ändå''
han jakt fortsatte och han sprang in i ett av tälten som stod uppresta på torget, där köpte han en ros, eller ja. han fick en då de blev så chokade av att han var alldeles blodig och splitter i halva ansiktet. Nu forsatte han springa upp mot slottet och det var nu han började gråta för smärtan. upp för baken mot slottet så hörde han snabbt en tutning av en bil innan allt blev svart.
När han väl vaknade låg han på sjukhuset med någon sittandes bredvid, det var han sambo.
Hon grät av lycka när han öppnade ögonen framför henne. hon undrade vad han hade gjort med glas splittret och allt. han svarade bara att han kom ihåg ett viktigt möte på slottet som hade var tvungen att gå på. Sambon började gråta mer än innan och hon stirra på hans högra arm. den fanns inte kvar längre.. Den hade blivit infekterad och blodförgiftad. hon grät så mycket, då det var hon som väntade på slottet.. ändå så log han, för att hon var i hans närhet. precis så han ville ha det.
Allt för nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar