Jag lämnade min flickvän i torsdags, hon visste inte längre hur hon kände, och hade inte gjort det på ett tag. Jag såg i hennes ögon och hörde från hennes röst, hon älskade mig inte längre.. Och jag kände helt enkelt att det inte var rätt mot henne att försöka hålla kvar mig när hon redan visste hur det skulle sluta. Det tog mig fyra veckor att förstå att jag inte var hennes längre i hennes ögon. Men när jag väl förstod det så var det bara en rätt sak att göra. Jag måste lämna henne så hon slipper den här smärtan att ljuga för mig. Så jag sade det till henne och tog bort all kontakt med henne. För någon anledning så tömdes min kropp på energi så fort jag la på. Jag kände tårarna rinna men jag hade lovat henne att le även om det slutade så här. Så jag såg ut som en jubelidiot där jag satt och grät med världens största leende på läpparna..
Nu i efter hand vet jag att jag har gjort fel. jag menar, jag gav upp det jag behövde, älskade och ville ha mest i hela världen. Det är svårt att göra det bästa för andra, då det gör så himla ont mot mig själv. Om jag fick som jag ville så hade hon känt som första året för mig fortfarande och älskat mig och vi hade varit lyckliga.. Men livet är ju inte så simpelt eller hur?
Det jobbigaste är nog ändå att jag inte kan prata med henne, då hon var den som alltid fanns där. Hon var personen som alltid förstod och faktiskt aldrig klagade vad jag än frågade om. Jag hade alltid roligast med henne, bara om det var 10 minuter på telefonen så var jag lycklig. Det var allt jag behövde från henne. Det är svårt att förstå att det är borta nu. efter allt vi hade gått igenom tillsammans. Jag trodde hon var den rätte, jag trodde verkligen det efter den gången hon förlovade till mig. Då trodde jag att det skulle vara hon och jag för alltid. Men även det var fel..
Hon säger att det inte är mitt fel, men det är så svårt att tro på det. Om hon älskade mig så mycket som sa att hon gjorde. hur kunde ingenting bara göra så att det försvann. Jag menar, något måste jag väl gjort för att få henne att se åt ett annat håll. Var det jag som gjorde felet att inte vara med henne lika mycket, eller tittade jag inte efter henne lika mycket så jag missade saker jag borde sätt? Eller hittade hon någon ny? jag vet inte och det gör mig ledsen då hon säger att det inte är något. något måste ha hänt eller hur?
Det som gör mig besviken är just att jag släppte dig.. Att jag lät dig gå med så mycket osvarat.. Jag önskade att jag var stark nog att inte visa det här, men det är svårt. då hela min värld gick itu, då du var mitt allt..
Jag hoppas du lever bättre utan mig
Tack
Elin Elinor Jonasson
För att jag fick leva i två och ett halvt år till..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar