En tröttsam tid, en svårt tid och en tid att glömma. Hur lever man upp till alla kvar som helt plötsligt ställs på en? Hur kan man glömma saker som man minns så tydligt?
Mina dagar är ett samhälle utan tid, allt bara springer förbi eller så stannar allt upp runt mig. Jag har svårt att följa gamla rutiner, speciellt när hälften av dem försvann ut i tomma intet. Ni vet känslan att inte kunna göra något? som den att du drunknar men kan inte simma uppåt? eller du försöker nå något eller försöker springa mot ett mål. men hur mycket du än försöker så går det inte. Det är lite denna känsla mitt liv har för tillfället.
Vad tänker jag om egentligen? nu när jag är fri från det att ja.. Jag är fri het enkelt..?
Men ändå så försöker jag hitta vägar att till mitt gamla ja, vilket är det mest idiotiska jag kan göra, right?
Aja, är hjärtat dumt så får kroppen lida.
Allt för nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar