Jag tittar trött ner på mina händer, jag känner hur det lite enkelt skakar. Mina tankar stämmer inte, allt snurrar ett extra varv. Jag tror nog fortfarande att mina ögon spelar mig en illusion. Antigen det, eller så vägrar jag bara att acceptera sanningen. Men sanningen har alltid varit kall och hårt.. Min kropp är ur funktion medan mitt hjärta går på övervarv. tankarna värker och funderingarna blir inte långa, inte som de brukar.
De som ser mig från en annan vinkel. från ett par andra ögon skulle nog säga att jag var nere. Viket kan stämma, men det ord jag vill ha är trött. Mina ögon vill stängas och jag vill känna mitt hjärta sluta dunka i denna ilska fart. Min kropp ska bli tung och min tankar ska försvinna..
Försiktigt lägger jag mig ner med en viss ångest i bröstet. tänkande för mig själv. det var inte meningen..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar