tisdag 2 november 2010

För många år sen, hade jag en historia,
En berättelse att tala om.
Sidor efter sidor,
Små bokstäver bildade ord.
Ord som skulle förklara vem jag var,
Och varför jag mår,
Känner som jag gör i dagens dunkla ljus.
Däremot,
Sidorna börjar bli gamla och jag känner mig lite osäker,
Om det stämmer,
Om något ens stämmer..

Med tvångstankar får jag börja om,
Ta bort mitt verk,
Mitt liv,
Och starta på något nytt.
Jag trodde det kunde funka,
Bara en snarare misstag väntade.
Då jag inte tänkte på den lilla detaljen,
Jag blir inte liten igen..

Sorgligt nog kan jag inte vända om,
Ta tillbaka det gamla arbetet,
Det låg bränt,
Sönder och till ingen nytta.
Så jag börjar som ett barn,
Ett litet barn på arton år..

Andra november,
Mörkret har tagit dagen,
Genom att röva en timme över till deras sida,
Det är ganska underligt att en sådan liten tid,
Kan lägga allt i mörker.
Och jag kan vara helt säker,
Att min kinds frostade yta,
Hade en tår från föra årets vinterdvala..

Men skalen och min huva håller mig varm,
Ja,
För en stund i alla fall..

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar