måndag 8 februari 2010

Att vara ovän, att plötsligt bli irriterad, arg och till och med kanske hata en närligande person i hjärtat. Många gånger har jag fått utbrott och ilska mot sådana personer som säger sig vara mina vänner, medan i slutet så ljuger dem för mig. Men det är bara mänskligt, eller hur?

I min närvaro så har jag alltid vänner och älsklingar Jag kan inte säga att jag älskar dem mindre än andra för det gör jag inte. Alla dessa underbara personer har sin egna utstråling som gör dem till dessa underbara personer de är. Och det är i den här frågan och tanken kommer. Varför kan man bli så snepå varandra? Varför kan man hata någon så himla mycket för en viss tid.
Jag har väldigt svårt att bli sne på någon måste jag erkänna. nästan lite för svårt, däremot händer det emellertid att andra blir det på mig och det är då jag undrar varför? Det var senast för någon timme då jag upptäckte att en av dem är sur och grinig på mig och jag förstår inte varför. Vist de har problem av sina egna, det vet jag. Men jag tycker det är synd att de inte kan säga eller prata om det istället för att blir sur på en. Däremot ska jag nog inte säga något då jag själv kan bli så. Som sagt, vi är mänskliga.

Men jag är fortfarande fundersam hur man kan göra illa någon som står en så nära. Om jag kunde så hade jag enkelt tagit bort smärtan jag har tillfört vänner, men livet är inte uppbyggt på detta sätt, eller hur?

Livet är en svår fråga, men i mitt huvud är vänner och kärlek en lika stor en. Jag kommer aldrig förstå mig på en annan mänsklig varelse, även om alla säger att jag förstår dem. Detta tycker jag är det bästa med en människa, att de kan vara så mystiska. En vän ena dagen och andra ens värsta fiende.

Allt för nu.

1 kommentar:

  1. Älskade du, jag vet precis hur det är varit med om att en vart jätte bra kompis ena dagen och nästa bara skiter i en. Det är så jobbigt som bara den.
    Puss på dig :*
    Tove

    SvaraRadera