Veronica Maggio – Måndagsbarn

Liten flicka på sjutton vintrar.
Förlorat allt vad familj kallas.
På skakiga ben hon nu står.
Med uttrycket på egna fötter.


Vet ej vart hon skall gå,
Var vägen tog vägen.
Vart skall hon vända sig,
När det inte finns någon vilja?

Tänker i stil,
Färger få som svart och vit.
Och alla de som hänger till där i mellan.
Färglöst.

Besviken,
På de få människor.
Som aldrig,
Förstod.

Flicka på sexton somrar,
Född  med ett sunt förnuft.
Och troligtvis en grad klass.
Av självförakt.

Åh,
Vem försöker du lura gumman?
Alla har nog snart fått nog av dig,
Dina ben skakar än.

 Pg.lost – Vultures

 So here I go again,
For the old times sake,
When my mind was more twisted, 
More eradicate,
Thornecarted,
But now Everything Is replaced.
Gone before realising it.
Thoughts so misplaced.

Like old ways dies harder,
And my world is so much further.
Messing up everything much rather,
Than staying here with the vultures father.
Till dying young blood.

And my last wishes falls asleep,
While another one weeps,
And the worlds seems,
To be out of place,
To see.

I can write like I once did,
But someday,
Maybe everything returns..

 

Unforgettable

Sometimes, it seems like I float away in my own little world.

To a place where no one but me understands whats up and down.

Where only I,

I know.

Why the words against my tounge is so bitter.