Så småningom så släpper livet taget,
Och kvar blir ett intet som kanske kan förstå min tystnad.
Låt alla känslor rinna av dig,
Inse att det ända som spelar roll.
Är du själv.
Ingen rätt till ord,
Mindre till anderum.
Jag lever så lite som det går,
Försvinner från intet,
Nästintill osynlig.
Jag tänker på dig än,
Kanske lite mindre nu.
Men ibland önskar jag,
Att jag kunde se dig än.
Men för nu,
Så måste jag leva.
För en annan dag.
Beklä min grav med de mest torkade rosorna du har.
Och låt månen berätta min saga.
Jag vet att solen dog för mig,
Varje natt som jag sken.
