Life is strange.

Jag vet att jag har lovat.

Men om du läser detta och är i samma tankar.

Vet du vart ett hem än står.

Jag är bara ett meddelande bort.

Familjen reser bort till nyår,

Och jag är helt själv.

Du är välkommen hem.

Det vet du.

Jag vill nog ändå ge upp tillslut.

Tiden går så långsamt när jag sitter i min ensamhet.

Och sakta men säkert börjar tankar sprida sig inom mig.

Det är så onödigt att göra såhär emot mig själv.

Men du vet mycket väl att jag aldrig varit så smart.

Nu efteråt funderar jag om det var ett misstag.

Om flera ångrar sig mer än vad de är glada.

Att de ändå träffade mig.

För som alltid reflekterar jag över det förgångna.

Och inser, att jag var en hemsk människa.

Jag försöker göra mitt bästa att stå vid deras sida.

Att visa vad min kärlek betyder.

Dock undrar jag, kände du dig älskad?

Jag hoppas verkligen det.

För det gjorde jag verkligen..

Jag vill försvinna,

Jag vet att det är egoistiskt.

Men någonstans så känns det ändå okej.

Jag vet att jag inte får säga så längre.

För det skadar mig, jag har fått lära mig att det är farligt.

Farligt för min hälsa.

Ändå, så slinker det ut,

Då och då.

Älskade du, vi finner varandra en dag.

Jag lovar.

Kom hem min kära.

Jag saknar dig än.

I miss you

I'll swim and sail on savage seas
With never a fear of drowning
And gladly ride the waves of life
If you will marry me
No scorching sun
Nor freezing cold
Will stop me on my journey
If you will promise me your heart
And love me for eternity

    Thank you, for doing what I couldn't.

I was so close to just call you, and tell you I love you.

Jag vet att vi inte var en saga, Men vi var äkta.

Jag är så jävla naiv,

Så Sjukt trött på mig själv.

Varför kan jag inte vara ärlig?

Dra åt helvete ditt jävla missfoster.

För du måste inse snart,

Du kommer inte kunna se dig själv i spegeln.

Jag har slutat bry mig vad de säger.

Mitt hjärta slutar inte dunka hur mycket jag än gör.

Jag är så förkrossad, förstår du inte det?

Jag må vara fri,

Men jag hade valt våran mardröm över detta.

Vilken dag som helst.

Hon var inte som någon annan.

För i helvete, Du har aldrig gått så långt för någon innan.

Kan du bara inte se?

Hon var fan ditt allt.

Och DU släppte henne.

Världen kan brinna.

Jag är klar här,

Allt är en jävla röra.

Och du kommer inte hitta tillbaka.

Du har förstört för dig själv,

Förstår du det?

Idiot.

Om jag bara kunde sagt det till mig själv,

Lite tidigare..

Maybe one day, we can see eachother clear again.

No Need For Sorry, 

No Need For Guilt.

Jag är varken poet eller konstnär, 

Men ibland drömmer jag att jag är.

Så småningom så släpper livet taget,

Och kvar blir ett intet som kanske kan förstå min tystnad.

Låt alla känslor rinna av dig,

Inse att det ända som spelar roll.

Är du själv.

Ingen rätt till ord,

Mindre till anderum.

Jag lever så lite som det går,

Försvinner från intet,

Nästintill osynlig. 

Jag tänker på dig än,

Kanske lite mindre nu.

Men ibland önskar jag,

Att jag kunde se dig än.

Men för nu,

Så måste jag leva.

För en annan dag.

Beklä min grav med de mest torkade rosorna du har.

Och låt månen berätta min saga.

Jag vet att solen dog för mig,

Varje natt som jag sken.

Time, Time is the only thing I will need

Another day in the same way.

that part of the heart, keep it.

Tiden flyger förbi när ingen ser på.

It is always something

Error

Jag tror inte på mig själv.

Jag önskar tystnad,

Men jag har redan spräckt verkligheten.

Jag önskar en chans.

Men skärvorna av drömmar har skurit mig.

Långt och djupt.

Jag återupplever minnen.

Om min egna bortgång.

Om och om igen.

För kan du se mig,

om fem år?

Jag känner mig hjälplös,

Vek för att inte kunna rädda det jag håller kärt.

Men någon gång måste jag förstå,

Att jag har aldrig varit stark,

Egentligen.

Jag sjunker i mina egna tårar och mitt eget blod.

Jag dränker mitt hopp,

Och krossar mitt hjärta.

Jag mördar min vilja,

Och begraver min önskan.

Jag är hjälplös.

Sinnet förblir i trans när jag tänker på oss.

Du får mig att sluta tänka,

Ur funktion.

Inte ett ända ord kommer ifrån mig,

Jag blir stum.

Huvudet känns så lätt,

Andas in, andas ut.

Hjärtat slår så hårt,

Låt mig få stå kvar.

Drömmar om gamla minnen.

Livet ser så harmoniskt ut bakom rosa spegelruta.

Och jag saknar det så otroligt mycket.

Du hör hur min röst darrar,

För jag känner att jag gått miste,

Om något så snälla kära.

Sätt inte stopp.

Jag vill gå tillbaka till hur jag kände då.

För livet var enklare när jag fick älska någon.

Och jag trodde på mig själv, då du trodde på mig.

Så kyss mig en sista gång,

Och låt oss minnas,

Varandra nära. 

Du vill stå som min like, men du förstår inte ditt egna värde.

Älskling, får jag kalla dig det?

Gånget år och vilja du gett mig är oändligt stark.

Bättre än någon medicin eller dropp i min arm.

Dock så gör du mig så bitter, 

Bitter med en smak av sötma.

Du gav mitt mekaniska hjärta en anledning att pumpa.

Slå de tappra hammarslagen mot det som var en förgäves strid.

Men jag lever, jag kämpar mot det omotståndliga. 

Ja, du mitt hjärta.

Du som tog mig med storm.

Nu..

Nu känns det som jag går miste.

Mina ögon ser ej mot skyn längre.

Och gamla sår läker ej.

Fickan i askan.

Varför får jag inte uppstå med dig?

Jag förlorar din hand.

Mitt sinne och vilja.

Och det som jag hade som min värsta mardröm.

Berövade mig av mitt samvete.

Flicka med rosen kinder.

Lämna mig inte..   

I guess my head is more chaotic than I thought.