Blue Foundation – Bonfires

Mår vi egentligen bra?
för vem kan frivilligt plocka upp det som lämnats bakom?
Hur skulle en människa så skör,
Kunna visa sig vara någon eller något,
När han inte ens kan ta sig igenom de tidtagna dagarna?

Revolutions dag närmare sig.
Förfärligt att stå ensam i mängden,
Av den röda dräpande hjärtats dag.
Som om man knappt se någon i ögon,
Utan att få känslan av att man gör fel.

Sen har jag också hört,
En flicka och pojken kan vara vänner.
Men förr eller senare faller de för varandra,
Kanske tillfälligt,
Kanske vid fel tid,
Kanske för sent,
Kanske för alltid.

Tunga ord,
För en sådan skör skara meningar.
Men jag har aldrig varit duktig,
Duktig med ord och meningar.
Knappt med känslor.

Men varför skulle du tro mig?.

 As Cities Burn – The Widow

ok
så jag kommer inte ihåg hur man skriver,
poesi eftersom det är vackert.
och det är det sista jag känner..
och jag kan inte skriva historier,
eftersom allt händer är om mig.
fast jag har glömt hur man lever,
och ännu,
Så tror jag nog att mitt hjärta har stannat.
Men samtidig kan jag inte sluta andas,
antingen..

 My Dying Bride – Roads


As the day come to an end, the darkness is sure to follow.
And everything sweeps away with the simple word of death.
Niether do I understand or believe  these kind of feeling.
Even if they may be the closes to the heart..

The world outside is freezing, leaving nothing for mercy.
Surviving the constant fear, fear of regrets, emptiness and stress.
Without a voice to speak, without a the ear to hear.
I'm cornered..

And as it all ends for the day, it's all forgotten.
Erasing form the mind.
Leaving nothing behind..

Rivulets – Sheep Among Wolves

Naturligt, människa söker efter människa.
De flesta letar efter en värme, som allt för få finner.
Sträcker ut armen in i en folk grupp, i hopp att fiska upp någon lik en själv.
Och hur vet man, att det är den man söker när det är en främling från start?
Sömnlösa nätter, utan ett motiv, utan en tanke om de som man inte finner.

Natten förblir, medan kylan avtar i månens och lyktornas sken.
Med funderande steg tar sig kroppen framåt i allt för kända områden.
Lust att le för saker som är så oklara, men viljan att förstå är starkare.
Som om hjärnan vill vinna mot det svagt slående hjärtat.

Anledningar till konflikter, de finns inte längre.
inte heller meningar till att tala till de man önskar.
Världen är så stillastående, de stunderna när man inte är någon.
Precis som att det känns som vi är de enda kvar på jorden.

Det var ett tag sen jag var som tom i huvudet, och mitt hjärta så fullt.  
Inte på kärlek, men ro kanske?
samtidigt som dagarna är det samma som de alltid har varit.
Så finner jag dem, en aning mer avlägsna..

 Kyte – Like She Said

Det kan ta tid att förstå,
Ännu längre tid att faktiskt se.
Vart man hör hemma,
Vem man egentligen är.
Hur alla ser dig,
Och hur du ser alla.

Så småningom dras alla band till ett slut.
Du är nog ett av dem.
Det tar tid att se,
Men någon gång lär man sig,
Du var aldrig lik mig.
På något sätt.
Och det jobbiga är,
Att berätta för dig,
Utan att du missförstår.

Kan knappt se dig i ögonen,
Du är knappt samma,
När jag vidrör dig.
Din röst så låg,
Jag hör dig inte längre.
Och du undrar inte längre,
Hur jag må eller vem jag är.

Spegeln avslöjar mitt tvivel.
Och du förstår inte när jag säger,
Jag klarar mig utan dig.
Precis som du alltid gjort.
Innan jag blickar bort från din syn.

 Hybrid – Finished Symphony - Deadmau5 Remix

En gammal saga som alla känner igen,
Försöker skapa nytt liv,
I det som en gång var dött.
Letar efter ord som var borta,
Eller aldrig ens fanns.
Jag har inte tid att tro på dig,
Hon eller han.
Jag har inte tid.
Att vara,
Barn, ungdom, vuxen, vän, bror, partner.

Ett intyg om opålitlig kropp.
Om sönderrostade ben inom en allt för blodig kropp.
Ben knäcks och kemikalier blandas.
På det mest idiotiska sätt jag har varit med om.
Allt faller isär,
Utan att det går att laga,
Av trådar och nerver.
Jag är nog körd.

Min hörsel är tagen.
Jag är döv och jag förstår inget längre,
Min syn blir nog tagen snart med.
I en kaotisk värld,
Som är lite för sned,
För att jag ska kunna stå upp.

Jag har inte tid att vara mänsklig,
Eller ens verklig.
När du frågar mig,
Hur jag mår.
Så finns det inget annat svar,
Än bra.

 Dye – Fantasy

Så småningom släpper trösten,
Och även de står ensamma.
Inför en värld utan stop.
Var för sig försöker vi nog leva,
Ungefär som önskar,
En dag kanske alla kan vara glada,
Medel måttligt lyckliga.
Men en slags frihet.
Hängande lätt över axlarna.

Jag önskar för en frihet,
En frihet att tänka,
 Där jag får vara jag,
Utan att hon bredvid ser ner.
På den jag är och var.
Eller blir.

Men framförallt,
Önskar jag,
Att jag kunde acceptera.
Den enda som kommer finnas kvar.
Bland medians lögner,
Och världens besvikelser,.