Poets Of The Fall – Sleep

Viljan till att lägga sig ner en stund,
Att få stänga ögonen,
Bemöta natten och en ny morgon.
Utan att vakna,
Kallsvettig och kippades efter luft.

Så småningom så tar morgonen sitt byte.
Utan att man märker av det.
Verkligheten tar emot,
Medan drömmar dödar en långsamt.

Insomnia,
Dränks utan att det märks.
Får inte släcka det lilla ljus,
Inom.
För i den här takten,
Faller man bakom.
Bakom allt och alla.

Kroppen skakar,
Av kyla,
Även om man bränns,
Inombords.
och huvudet dunkar.
Låt han lägga sig ner.

För nu,
Har han förlorat allt.
Till en sjukdom.
Som kanske inte ens finns.
För han ljuger.
För sig själv.
Han är falsk..

Clem Leek – Mystery Moor


Life is given,
After death takes his toll.
Slowly,
Time deceased to exist.
And words turn so cold,
Against a hollow truth.

A simple embrace,
Of loneliness.
Will turn every person.
In to remembrance.

Like a shadow,
Lurking in the past.
Of someone yet to know.
No smiles can be made,
When watching those painfull eyes.

I'm going to die,
Without knowing it.

 

kous – Layering Human Shadows feat. ef

Frusen,
Kvarlämnad, (kvarglömd?)
Huvudet skakar,
Men funderingar.
Av hjärtats hårda slag.
vem är du?

Fel placerad, (med flit?)
Jag letar efter information,
Som aldrig existerade.
Vad gör hon/jag?
Här egentligen?
syns vi?

missförståelse, (döende?)
Jag är rädd för vem du är,
Eller vem jag är framför dig.
är vi säkra,
att skuggor är ofarliga?

Förstå mig inte fel, (hjälp oss)
Lämna mig inte utanför,
För vi överlappar varandra,
Vi tar hand,
Om varandra.

När vi faller,
Igen..

 

Blue Foundation – Evo

Dear diary.

Today,

 I got beaten by myself.

http://www.youtube.com/watch?v=0KsePLeLn0U&feature=like-suggest&list=UL

Vid vissa tillfällen är det okej att låta gå.
Det är inget mer än rätt att släppa taget.
Och få försöka om igen.
På någon annan plats,
Någon annan tid.
Ingen har rätten att klandra dig,
Att försöka se det bästa i ditt beslut.
Förutom du själv.

Och så småningom,
Kommer du kunna se solnedgången,
Precis som den för så många år sedan.
Och du kommer kunna le,
Mot dig själv.
Om det är din önskan.

För det som en gång var inget mer än ett spel,
Kan lika gärna vara din framtid.
Om du nu så vilja.
Och jag vet mycket väl,
Att vi släpper inte taget om sanningen.
När vi ser den framför oss. 

Än idag,
Kanske vi lever i ett minne.
Eller ett som inte skapats än.
Men det är speciellt..

Glömma det som en gång var,
Samtidigt som man måste minnas det..

Blue Foundation – Little By Little

Nätterna passerar utan att jag riktigt förstår det.
När du kommer till ett viss stadium av livet,
Får du en annan slags medvetande.
Och jag tror det är olika, beroende på hur man lever.
Lever det livet man har fått.

En gång var jag beundrad för min förståelse,
För mina funderingar som inte riktigt tar slut.
Men jag har nog kommit till det stadiet,
Där jag inte längre kan se hur andra tänker.
Eller att mina tankar går ett steg för långt.
Och sakta krossas
Krossas det jag en gång byggde upp.

Min ådror har blivit tydligare.
Fingrarna verkar ha fått ett eget liv av en spindel.
Synen har för dimmats och jag ser i sepia ton. 
Och för att blockera ut det jag har inom mig.
Stänger jag av det som är jag.
Lite i taget.

Ärr verkar synas bättre,
Antingen för att de ökar eller för att jag börjar bli blekare.
Förhållanden börjar sakta avta,
Av eget val eller för att jag inte har orken att se?
Något förlorar jag i alla fall,
Hjälplös att få tillbaka det.

Jag tvekar inte längre,
Jag förstår ändå.
Hur svag en människa kan bli,
I sin egna närvaro.
Däremot är jag inte tillräcklig för att erkänna.
Att jag önskar hjälp.

 God Is An Astronaut – New Years End

Hjärtstillestånd.
Pumpa, pumpa.
Låt det cirkulera.
Ge inte upp nu, inte här.
Visa dig stark,
Stark nog att se morgondagen..

Artificiella leenden.
Förfalskade tillstånd,
Om lycka och diskreta slut.
Hör han henne än?
har hans kalla kropp rört sig?
Känner hon pulsen än?
Ger han upp?..

Trångsint,
Förstår han inte?
varför vaknar han inte?
Trots det så försöker,
Nog även den bortgångne..

Relativt,
Fåfäng.
Tragisk.
Önskan.
Adjö.