My feelings for you
are
s c a t t e r e d
and
.c
....o
.......n
...........f
.............u
...........s
.........e
......d
like…
marbles
scattered across the worn wooden floor
you learned to walk on;
the worn wooden floor that your papa put in
when you first moved into the house
and claimed it as your own.
how can I tell you what it's like
when I've never felt this way before?

I need:
A sun to my moon
[someone I can shine through…not someone who shines through me]
A smile to my tears
[someone to hold me and smile and take the clouds away]
Stitches for my heart
[I'm so broken.imsosorry.]
A high to my low
[So she can help me onto feet when I can't see the way up]
A Nala to my Simba
[Soft and feminine, a swan of melded pearls]

She was my emerald.
My jaded beauty.
She was pale skin and rosy cheeked,
acne scars and constant laughter.
She was bouncing curls of silky smooth chocolate
Forest-green eyes that danced with delight.

But she didn't love me.

She was the cherry to my soda
And the light of my day
She was the protector of my dreams
And the phantom voice that sang me to sleep.
Her cool breath
Strawberry stained fingertips
And venom-laced whispers…
I hold close to my heart
and under my pillow.

But she didn't love me.

does it matter, in the end?
my past is
painkillers popped like candy
blood that trickled down my thigh
and stained my wrists
and that goddamn blade
my past is
crying in the summer
and secrets locked up
guarded by harsh words and knives
and fire
that burst from my palms
when the rain
fell
hard.
my past
is as scattered
and lost
and broken
as these words are.


Be the fire to my forest?
You might be my exception
but I need time.
[I wish the fact that you love me
could just be enough
but somehow it's not.]

You deserve so much more than this mess of my heart.

Don't you feel that life can be quite complicated?
Another time,
In a second life.
I will find what I was looking for,
All this time I spend away from here.

Try to think about the past,
At the same time you walking towards the future.
spin around the present.

And I just feel that our long lost love.
Are far away from our grasp.
The rain fall over our embrace.
And life is just a bit to complicated.

What do you see from behind those glasses?
Does the flowers still boom in spring?
Is my place right beside yours?
Illuminated street signs will help you,
To find the way,
They way back into my arms.

And I just feel that our long lost love.
Are far away from our grasp.
The rain fall over our embrace.
And life is just a bit to complicated.

Run,
Run,
Jusr run a bit further into the dusk,
I will be waiting.
Waiting,
Waiting for you.

And I just feel that our long lost love.
Are far away from our grasp.
The rain fall over our embrace.
And life is just a bit to complicated.

And I just feel that our long lost love.
Are far away from our grasp.
The rain fall over our embrace.
And life is just a bit to complicated.

Jag vaknar sent,
Vänder dygnet om.
Natten blir dag.
Och dagen blir natt.

Jag vaknar till mörkret,
Till stjärnorna på himlen.
Och jag ser allt,
Igenom en reflekterande spegel.
Bredvid min säng.

Stearinljus bredvid väggen,
Slocknade för länge sen.
Förmodligen lika så.
Gjorde jag,
Ett liv för svårt att nå.

Tide-krona på mitt huvud,
Ta mig tillbaka till år,
Jag såg en lycka.
Eller till en plats då jag försökte.
Leva ett normalt liv.

Kugghjul tickar runt,
På okända platser.
Liksom så gör jag,
För jag finner ej vart min nyckel leder längre.
Förbaskat,
Hur kunde jag för må att inte se.

En gång skrev jag på främmande språk.
Till personer jag inte kände.
Detta var ett sätt för mig,
Att se vem jag var,
Igenom det jag inte visste.

gleymum ekki hvað þú átt heima fyrir,
nótt falleg börn
Þú með hækkaði rauðu kinnar.
Og silfur hár.
Varast að fara of djúpt.
Inn í myrkrið..

Förfallodagen sa du samt stirrade i mina ögon,
Eller var det på tavlan bakom mitt huvud?
Jag var nog aldrig riktigt säker.
Vilket fall som helst ville jag inte tro på det.

Jag försöker lösa mina problem,
Med det lilla jag förstod.
Men i den här världen kommer du inte långt på kärlek,
Eller sentimentala och depressiva faktorer,
Som din lilla hjärna en gång skapade.

Så jag ignorerade det som var rätt,
För att försöka förstå det som var fel.
Men det slutade bara att jag hamnade någonstans mitt emellan.
Där jag vare sig fick förstå eller veta,
Vad jag egentligen var.
Det var nog därför jag drog slutsatserna,
Jag var ett missfoster..

En gång i tiden så ville jag jämt vara i närheten av dig,
Och jag måste erkänna att det kändes bra att få hålla din hand.
Men som det ser ut idag så spelar det ingen större roll vem som jag har.
Tiden hade förändrats innan jag visste ordet av det.
Och världen frågade mig saker,
Jag aldrig hade hört talats om i hela mitt liv.

Det finns exceptionella tillstånd där jag önskade mig saker,
Ett tillfälle då jag vill mig själv gott.
Men det var länge sen jag såg det,
Jag har inte tid att bry mig om små saker som du en gång lärde mig.
För när kommer jag ha användning av saker som ett minne?
Du förklarade aldrig det för mig..

Har min åsikt om livet ändrats tycker du?
Flicka lilla, kan du svara varför jag sådana fall inte förstår.
Låt mig känna din hand i min,
Som du lovade mig.
För jag mår inte så bra..
Som jag en gång gjorde..

Jag ser ut över marken,
Den som glittrar lätt vid morgonens ljus.
Det är vackert och jag visste,
Jag har sett det här förut.
Men då hade jag en anledning vakna till det..

Jag försöker att stänga ut,
Mina sentimentala tankar och oförskämda sätt,
Att låtsas må bra,
Framför dig.
Det är tur att du inte ser mig så ofta längre,
För att spela teater har jag aldrig varit duktig på..

Med trötta ögon försöker jag ta mig upp,
Men tankar från gårdagens lektion fick mig att tänka,
Kan man vara utbränd från kärleken?
Från det liv man lever?
Och helt plötsligt hade en svår utmaning,
Blivit en omöjlig dröm..

Jag har läst i en tidning att de som sover på sidan är öppna,
Redo att kompromissa med andra,
Kanske det stämmer.
Men jag förstod ändå att det inte funkar så,
Då tidningen hade tänkt sig dig bredvid mig fortfarande..

Jag slår vad att du tog dig upp ur sängen som vanligt,
I vilket fall som helst så skulle du få veta,
Att jag inte kom idag.
För jag var ''sjuk''
Av ett tillstånd jag vill kalla inkapabel saknad..

Med en dyster blick stirrar ju ut över den snöbeklädda världen,
Jag höll om de mjuka dun kudde jag inte tyckte så mycket om.
Med det spelade ingen roll,
Då det var den du jämt sov på..

Du log för mig,
Fick mig varm,
Fick mig att tro att saker var möjligt.
Du visade mig vad ordet kärlek betydde.
Något av det vackraste jag visste då.

Jag önskade jag kunde besvara dina lugna ord.
Dina små nyingar på låtar,
Som jag kände igen allt för väl.

Jag visste att min hand var kall,
Ändå höll du den,
Vägrade släppa.
Din blick vill inte försvinna från min.
Även om jag inte kunde se det.
Så var jag säker.

Jag önskade jag hade vaknat tidigare.
För att få tacka dig.
Men du var borta när jag väl var tillbaka.
Inte för att jag var förvånad.
Allt är som förut,
Bara 25 år senare.

Jag var ensam när jag kom,
Nu har magin brunnit ut,
Och jag är lika ensam som förut..

En lång dag blev längre.
Samtidigt som timmen gick snabbare än tänkt.
Jag försökte ge dig ett leende.
Något du kunde förstå.
Men din blick vändes bort för snabbt,
Och du missade att få den mentala bilden.
Hur ensam jag egentligen var,
Ute på den snöbekläda gården.

Batterierna tog slut och jag var inte instängd.
Jag var fri i en lite för stor värld,
Vilket gjorde mig orolig.
Men konstigt nog var bussen lika nere som jag,
Jag vet inte om det var mörkret, kylan eller kanske båda.
Lamporna skenade sakta in över mig.
Det gav mig bara en ny anledning att blunda för en stund.
Att slippa se,
Vad världen egentligen har att ge.

Jag gjorde vinterns första snö ängel,
Men den var redan förstörd innan jag kom upp från marken.
Och jag borde ha förstått att du inte brydde dig,
Från början av våran relation.
Men jag är naiv.
Vilket jag alltid har varit,
Timme efter timme stod jag i motvind.
I hoppet att du skulle förstå och se.
Men du missade det.
Och förstod aldrig,
Att det var jag..