Hurts – Illuminated

Det var länge sen jag kände mig levande, Så som jag nu denna dag.
Allt för länge sen jag drog djupa andetag ner mina lungor.
Men snart ett år sen, började sakta isen smälta.
Steg för steg gick klockan mer normalt.
Världen började snurra.
Ett ljus tändes inom mig,
Och mitt liv skiner nu.
intill bländande.

Mina tankar vägrar samla sig,
Jag svamlar, Jag gör misstag i din närhet.
Mitt hjärta slår snabbare, Mitt huvud blir tungt.
så många fel, så många symptomer.
Kärleken tog mig med storm,
Innan jag han förstå det.

bilder, tusentals bilder, am ögonblick.
De som berättar för mig,
Vem du är.
Och jag beskådar de foton,
Du gett mig.
Ditt vackra röda hår,
Ditt charmiga leende.
De nyansskiftande ögonen av blå, grå och grön.
Allt gömt bakom ett par glas.

Det strular och det skriks,
men allt dör ut snart,
Till en enda känsla av överlevnad.
Ett begär av närhet.
En önskan av dig.

Jag väntar vid horisonten,
Av den dröm jag lever i.
I önskan att snart se dig där,
Bredvid mig igen.

Jag skiner i din närhet.
och du är snart hos mig igen.
Pinky swear.


Jag älskar dig.

Trifonic – Forget (feat. BRML)

You build on failure.  

You use it as a stepping stone.

Close the door on the past. 

You don't try to forget the mistakes, 

but you don't dwell on it. 

You don't let it have any of your energy, 

or any of your time, 

or any of your space. 

Trifonic – Lies

life so fragile,
Ending without even knowing it.
The beating heart, will slowly go idle.
And emotions will stop.

And death isn't much better,
A cold embrace.
From a long forgotten friend,
Who you will remember in the end.

And I can go on,
Write so much more about things I don't really know a thing about.
But I have always been that way, Accepting things the way they are.
Forgetting those grievous wounds, forgiving those not who are not worth it.
Ah, Im naive.

Winter lies cold now.
And I feel so melancholy.
Yes, I indeed like that word.
"Melancholy"

But I believe its the shadows,
The darkness engulfing my mind.

But all have the tough time,
Aint that right?

En känsla av trygghet, något man lutar sig emot.

Det är en plats jag kan återkomma till igen och igen utan att jag egentligen vet varför. 

Det finns inget helt eller något alls kvar. 

Bara ruiner ligger kvar av det som en gång var.

Men ändå så ligger en stig upplagd framför minna fötter.

Som visar bilder av det som en gång har varit.

Det som en gång var allt.

Och allt det jag har glömt, blir så kristall klart.

Som om jag aldrig lämnade det efter mig.

Föga ord talas, men de jag har aldrig varit han som säger något.

Allting kommer fram tillslut ändå.

Det tar den tid det tar, jag har inge bråttom.

Färden är inte slut än.

Vi ser fortfarande samma himmel, 

Hör samma stämma,

Varje hjärtslag.

Jag vet att de slår lika,

Som dagen då allt raserades till grunden.

En dag kommer vi finna varandra,

Så som vi gjorde då.

Jag lovar dig.

Slipknot – Snuff

The Melancholy state of nothing.
A rough truth that spreads like a disease.
About being in a kind of empathy to life itself,
About a free fall with no ending,
About being young and never felt the sprout of growth.

Ah, the ways of philosophy.
To never know, And to always understand.
The more you let in to your head, the less it contains.
Like the flows of time, Something that doesn't exist, Still everything moves after it.

Music that resemble feelings of this melancholy state.
Music of silence, Silence of the music.
To ramble on without the understanding of the words.
So confused, so confused.

Still, Nothing are clear.
Still, more clear then ever.
Ah, The ways of philosophy.

 With everything placed for you, it's hard to find yourself.

   Without yourself, will you ever be able to be who you want to be?

 Roberto Jonata – Stai con me

In a world where even the slightest feeling turns to denying.
Everything is built up on the technology, that is to complicated to understand.
And human kind wonder, why we develop new diseases, new psychotic ways to interrupt the crumbling of the mind.

And I will erase everything, If it means to get you back.
The disapperance of a world,
And agonising truth,
Of a girl,
Never meant to feel.

Never to see,
And never to truly understand,
what it means to live.