It is always something

Error

Jag tror inte på mig själv.

Jag önskar tystnad,

Men jag har redan spräckt verkligheten.

Jag önskar en chans.

Men skärvorna av drömmar har skurit mig.

Långt och djupt.

Jag återupplever minnen.

Om min egna bortgång.

Om och om igen.

För kan du se mig,

om fem år?

Jag känner mig hjälplös,

Vek för att inte kunna rädda det jag håller kärt.

Men någon gång måste jag förstå,

Att jag har aldrig varit stark,

Egentligen.

Jag sjunker i mina egna tårar och mitt eget blod.

Jag dränker mitt hopp,

Och krossar mitt hjärta.

Jag mördar min vilja,

Och begraver min önskan.

Jag är hjälplös.

Sinnet förblir i trans när jag tänker på oss.

Du får mig att sluta tänka,

Ur funktion.

Inte ett ända ord kommer ifrån mig,

Jag blir stum.

Huvudet känns så lätt,

Andas in, andas ut.

Hjärtat slår så hårt,

Låt mig få stå kvar.

Drömmar om gamla minnen.

Livet ser så harmoniskt ut bakom rosa spegelruta.

Och jag saknar det så otroligt mycket.

Du hör hur min röst darrar,

För jag känner att jag gått miste,

Om något så snälla kära.

Sätt inte stopp.

Jag vill gå tillbaka till hur jag kände då.

För livet var enklare när jag fick älska någon.

Och jag trodde på mig själv, då du trodde på mig.

Så kyss mig en sista gång,

Och låt oss minnas,

Varandra nära. 

Du vill stå som min like, men du förstår inte ditt egna värde.

Älskling, får jag kalla dig det?

Gånget år och vilja du gett mig är oändligt stark.

Bättre än någon medicin eller dropp i min arm.

Dock så gör du mig så bitter, 

Bitter med en smak av sötma.

Du gav mitt mekaniska hjärta en anledning att pumpa.

Slå de tappra hammarslagen mot det som var en förgäves strid.

Men jag lever, jag kämpar mot det omotståndliga. 

Ja, du mitt hjärta.

Du som tog mig med storm.

Nu..

Nu känns det som jag går miste.

Mina ögon ser ej mot skyn längre.

Och gamla sår läker ej.

Fickan i askan.

Varför får jag inte uppstå med dig?

Jag förlorar din hand.

Mitt sinne och vilja.

Och det som jag hade som min värsta mardröm.

Berövade mig av mitt samvete.

Flicka med rosen kinder.

Lämna mig inte..   

I guess my head is more chaotic than I thought.

Tystnaden tar över det lilla jag har kvar.

Det finns så mycket som ligger dolt under ytan.

Och sakta men säkert så drunknar jag.

Mina lungor fylls av tjära, olja och bensin.

Kolsvart.

Små plåster sätts över allt för stora sår.

Hjärtat dunkar,

Sydda sår spricker.

Hjärtat slår.

Läkande sår rispas.

Hjärtat hamrar.

Allt jag har kvar är billiga ord och meningslösa gester.

Så småningom kommer jag stå tomhänt.

Blek och förstörd.

Men jag förtjänar det.

Det är bättre så.