http://open.spotify.com/track/3Z8cX6y0SeJIsI3yxoaQ8K
Mer och mer rastlös. vandrande fram och tillbaka med händerna över munnen och näsan. Krafsande och kliande längst huvud, hals och nacke. Stirrande ögon koncentrerar sig något oerhört men om man visste på riktigt, så vet man att de är blanka. De ser inget och fokuserar sig knappast på något. Blodet dunkar något fruktansvärt i kroppen. Smärtan förs sakta ut med varje hjärtslag. Det är nästan ohärdbart. Lampans sken svider, ögonen tårar och ilskan flödar. Adrenalinet ger en kick. Armen får enorma krafter samtidigt som den slungas emot lampan. Med ett enkelt lyft flyger skrivbordslampan in i väggen med handryggen tätt där efter. Chocken väcker en till liv. Svårt att få ett sammanhang med en trasig lampa och blodig vägg. Skriket kommer inte förrän knytnäven spänns. Då glasskärvorna trycks in emellan knogarna. Paniken växer upp i tomrummet, Fumlande med papper och pincett, kommer förståndet att aldrig kunna bli doktor. Med hushållspapper lindad runt såret. Får man känslan av misslyckande. Sakta backande tills ryggen slår emot väggen. Fötterna glider ner och sätter sig hopkurad.
Hopplöst, ja det var det ord som ville användas. När kinderna nu tårades..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar