söndag 10 november 2013
Det känslor jag en gång visade.
Börjar sakta men säkert att dö ut.
Det tar tid, men sakta inser du.
Jag är blott ett minne i det som var.
För dig så försvinner jag utan ett spår,
Ett problem mindre att ta itu med.
Jag klandrar dig inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Senaste inlägg
Äldre inlägg
Startsida
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar